Dagen efter...

Det här med att springa en mara är något speciellt men varje mara är unik och har något speciellt över sig. I går sprang jag min första Stockholmsmara på tiden 3.28.20..... och visst gav det mersmak.

Startögonblicket är imponerande och häftigt

Egentligen är det konstigt att mersmaken kan infinna sig redan de första minuterna efter målgången. Visst har man ont och visst är man rejält stel men letandet efter nästa långlopp har redan startat.

Att det kommer att bli en sväng till i Stockholm om ett år är nog inte en helt fel gissning. Men just nu lurar jag på Stockholm Ultra som går i augusti......och någon utmaning där emellan. Jag pratade även med arrangören för Sälen Fjällmaraton i går. Hm, det verkar helt klart lockande samtidigt som det avskräcker. Riktig annorlunda med häftig fjällmiljö och sjukt krävande bana.

Den som gillar att springa långlopp har ju inte särskilt svårt att hitta något kul....det finns ju nästan hur mycket som helst att välja på.