Jag ska aldrig nörda runt på ett 6-timmarslopp

I dag fanns det ingen större vilja att ge sig ut på ett långpass. Regnigt, grått och småregnande. Men precis som så många gånger för så knyter man på sig sina Kayano och sen bär det av.

Egentligen vet jag inte vad som driver mig men känslan av att kunna springa nästan var som helst i naturen är en bra drivkraft.



Focksta kvarn - en del av löprundan

Det blev en lugn start idag men av någon anledning går tempot upp.  Jag som bara skulle ut och springa mina 32 km i ett  behagligt ultratempo. Det här är någonting som jag behöver lära mig...ha inte så jävla bråttom - tiden kommer att ta ut sin rätt.

Funderar faktiskt på att anmäla mig till ett 6-timmars lopp, bara för att kunna ta det riktigt lugnt och bara njuta av löpningen. Egentligen är det konstigt vad man kan förändras...Jag har i alla år sagt att jag aldrig någonsin ska nörda runt på en inomhusbana i sex timmar.

Men i och med att jag börjat tänka 6-timmars så blir det nog en start inom en inte allt för avlägsen framtid.